popaganda

Den här helgen har jag spenderat på Popaganda-festivalen vid Eriksdalsbadet. Jag har inte varit på den festivalen innan, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över själva området. Det var öppet och mysigt, och den höga läktaren och bassängerna passade perfekt in i stämningen. Eftersom jag inte hade råd att köpa en biljett anmälde jag mig som funktionär, och jag måste säga att det var mycket roligare än jag trodde. Jag jobbade inte alls på fredagen, så då åkte jag in rätt sent och såg Serenades och Arcade Fire. Serenades var rätt bra, och Arcade Fire var underbara (såklart)! Jag har längtat efter att få se dem live så himla länge nu, och speciellt längtat efter att få höra den här live. När jag inte trodde det kunde bli bättre spelade de den här som absolut sista låt! Jag trodde verkligen inte att den skulle ingå i låtlistan, men där fick jag en positiv överraskning.

Igår stod jag i entrén 13-00 och visiterade folk samt kollade deras armband. Det var rätt kul, och vi fick gå iväg och titta på det vi ville ungefär när vi ville (fast inte så himla länge.. såg typ tre-fyra låtar av varje artist). Lyckades pricka in både Sadness is a blessing och Dance, Dance, Dance när jag såg Lykke Li så jag var nöjd.

Nu ska jag koka lite potatis så jag och pappa får i oss lite mat :)

24 augusti 2011

Det är exakt ett år sen jag sist skrev i min blogg, och det är ungefär som det var då, fast ändå väldigt annorlunda. Då skulle jag tillbaka till Lund, tillbaka till gamla rutiner och kända människor. Nu ska jag kasta om min tillvaro helt och åka till det stora landet i väst för att gå ett år på University of California, Santa Barbara. Men då som nu har jag haft en fin sommar, även om jag ännu en gång spenderade sommaren till stor del arbetslös. Mitt sommarlov får dock ett eget inlägg sen.

Det här med USA känns jättekul men samtidigt så jäkla läskigt och jobbigt. Igårkväll och i morse kvalar lätt in på topp-tio-listan av jobbiga dagar jag haft i mitt liv (frågan är om de inte ligger högst upp). Det är inte lätt att säga hejdå till ens pojkvän när man vet att det dröjer flera månader tills man ses på riktigt igen. :(

Det blev många hejdån överlag den här helgen, och jag som hatar att säga hejdå är lite deppig nu alltså. Inser att jag har det jäkligt bra i Lund och att jag kommer sakna alla fina människor mycket. Men nu är det dags att avsluta innan jag blir för sentimentalt töntig.